nugenastidag.blogg.se

Idag vaknade jag 45 minuter innan klockan skulle ringa så jag stack iväg på en podpromenad. Jag bara älskar att gå ut i mörkret och lyssna på en podcast!

Efter lite plugg och jobbfix könde jag mig tvungen att utnyttja det fina vädret för en löptur.
Jag har förmånen att kunna förvalta min egen tid under en period då jag pluggar på distans.
Jag är ganska disiplinerad så jag tar löpturen på min lunchrast.

Solskenet bedrog, efter 3 km kommer jag till ett öppet fält, där blåser det alltid motvind och det är ca 2km raksträcka med åker på vardera sida.
Men då dör iPhonen, ibland undrar jag hur iPhone kan ha blivit så stor i Sverige när den dör så fort det är en minusgrad.
Sist mobilen dog stod jag i Varberg mitt i natten och skulle söka fram en kod jag fått på sms till en nyckelbox för att komma in på vandrarhemmet.
Mindre kul!
Åter till löprundan, jag var verkligen inte sugen men ska man springa maraton är det bara kämpa sig igenom. Kroppen var tung. Jag började fundera på varför jag egentligen ska soringa maraton? Vardör ska jag gå ut i alla väder och mata kilometrar för att klara 42km. Varför är det viktigt för mig?
Försökte tänka att det är precis så här hjärnan kommer bete sig efter 30km på maratondagen.
Jag försökte övervinna de negativa tankarna, stannade några gånger för att plocka ut småsten från mina dåligt valda låga strumpor.
Efter 11km, tyckte jag att jag hade kämpat tillräckligt. Jag gick sista kilometern hem, satte på lugn musik på högtalarna och bara njöt av att ligga på yogamattan och foamrolla i solskenet.
Jag försökte iallafall, varje kilometer räknas.