nugenastidag.blogg.se

Jag har sällan känt att jag fått in all den träning jag önskat. Jo när jag var yngre och praktiskt taget bodde på gymmet då, men jag tänker på alla de milen man satte upp som mål per vecka.

Jag har nästan alltid jobbat heltid och pluggat eller pluggat heltid och jobbat mer än halvtid.

Och efter det kom första barnet och sen andra och det har verkligen blivit en fråga om att prioritera.
Jag har valt löpningen som min huvudhobby, men jag har haft en tränings- och ätstörning som gjort att jag kastat bort så många sociala sammanställningar att jag bestämt mig att min träning inte längre ska få gå före en trevlig stund.

Jag menar att jag ibland deltog på middagar och fester med extremt dåligt samvete. På morgonen var jag uppe i ottan för att träna bort kalorierna eller för att träna ikapp det jag missat.

En dag slog det mig, vem vill leva med någon som är så här tråkig som jag är?
Alla tyckte jag var omständig när det kom till restaurangmat, på den tiden fanns inte GI och det var var inte accepterat att tänka på msten som det är idag.

Aldrig ville jag äta på restaurang och ångest när hag fick en festinbjudan.

Ja det där är egentligen ett helt eget inlägg. Men oftast fick jag bara ihop 20km/vecka men då snackar vi inte de distanserna jag klarar idag.
Det var väl 4st pass á 5km, styrka och promenader på det.

Men de senaste 7 dagarna har jag sprungit hem från jobbet 2 gånger á 7km och det märks inte ens att jag tränat för när jag kommer hem har familjen inte hunnit äta middag.
Sen sprang jag 15km i helgen, i söndags morse.
Och då är det här min startvecka efter 10veckor ren lathet. Eller för att vara positiv, 10 veckors motivationsbyggande med insikt att aldrig mer slöa till så där. Jag mår inte bra av det!

Hur gör du för att få in träningen? Och får du in all den träning du planerat? Går socialt före träning?