Bad monday
Jag har aldrig haft söndagsångest eller något sådant, men eftersom jag sa upp mig sista dagen innan semestern har jag nog redan slutat i huvudet.
Jag hade absolut ingen lust att ställa klockan och kliva upp imorse men jag var nästan apatisk när jag klev upp och började plocka fram frukost till barnen.
Min overnight oats till barnen är oslagbar i effektivitet på morgonen!
Bara röra ihop kvällen innan och imorgon ska jag utvärdera om den är fräsch efter 2 dygn i kylen.
Sambon hade nämnt att han kunde lämna barnen men helt plötsligt var det visst mit uppdrag och då insåg jag att det skulle regna, vart var regnkläderna efter semestern? Jackor? Stövlar? Extrakläder?
Jag blev stressad och körde iväg med barnen, kommer till avdelningen och den är stängd. Får lämna in dem på en annan avdelning och barnen bryter ihop.
Jag bryter nästan också ihop, vill inte! Känner samma känsla som barnen och lämnar ändå snabbt för att köra iväg mot jobbet.
På väg ut på motorvägen får jag en väldans lust att bara köra norrut istället. Bara köra E4:an uppåt!
Hur skulle det kännas? Bara strunta i allt? Nej, tar mig i kragen och blinkar vänster och svänger ut söder mot Stockholm....
Väl hemma igen efter middag och lite lek och bad har jag en lung nattning. Min stora tjej ligger still! Vi läser en bok och lyssnar sedan på hela Pippi på Söderhavet. Sedan på Lotta. Klockan närmar sig 21.... Den där löprundan känns långt borta efter 2 timmars mys.
Men sambon kommer o byter av mig. Tack!
Bestämmer mig för att springa ändå, kuften är frisk och det är precis lagom temperatur! Så skönt efter alla dessa varma och kvava sommarrundor. Jag klarar verkligen inte av värme!
Slår på någon 'topplista fredag' på Spotify och springer ut. Kan inte rå för det men som ensam tjej känns det ibland lite obehagligt att springa sent på kvällarna. Jag vill inte känna så och försöker att undvika att tänka så men jag bearbetar alltid 10 minuter av katastroftankar om hemska saker och just det som hände för ett år sedan i ett löpspår i Väsby.
Hemskt, tråkigt och fruktansvärt orättvist!
Det går inte att beskriva med ord den sorg jag känner för Ida och hennes familj, vänner och anhöriga.
Tänker att jag springer hem och styrketränar hemma istället. Men då kommer det någon mixad låt som får mig skingra tankarna. Jag blir riktigt peppad!
Lägg till Saved med deadmau5! Man vill bara springa snabbare och snabbare! Sen vill man nästan börja dansa! Alla negativa tankar var borta!
Det blev 7km i 5:05 tempo. Nöjd! Glad och peppad! Har en helt ny inställning till imorgon! Älskar löpning! Tävlade om en startplats till Lidingöloppet 30km. Länner på mig att jag vinner! 😂
Man borde springa varje dag! Känslan efteråt är som en drog!
